READY, READY, Dansens Hus, föreställning nr 5 25/1 2016

Jag har sett READY, READY, på Dansens Hus: 

Jag kan nog inte räkna på alla fingrar och tår hur ofta jag har hört eller läst frasen:

”Jag vill visa på den patriarkala strukturen i vårt samhälle,” men inte en enda gång har jag hört eller läst någon fråga:

”Hur?” 

Eller ”Varför?”

Jag antar att man tänker att om man ställer en följdfråga är det samma sak som att ifrågasätta, och man vill absolut inte bli uppfattad som någon som ifrågasätter någon som ifrågasätter den patriarkala strukturen. 

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/ready-ready-dansens-hus-forestallning.html

CHARLEYS TANT, Intiman, genrep, föreställning nr 4 20/1 2016

Jag har sett CHARLEYS TANT på Intiman, ett genrep:

Claes Malmberg, som Lord Babberly, ”Charleys Tant”, är överraskande bra. Det är ganska vanligt att killar, när dom ska föreställa komiska fruntimmer, antingen fjollar till sej något hysteriskt, eller tar den andra vägen: dom är många gånger mer manliga i klänning än dom var innan dom fick på sej den. Här faller man inte i den enkla fällan. Efter ett tag glömmer jag faktiskt bort att han ska föreställa en man som föreställer en kvinna, och köper honom helt som en något monstruös kvinna. En vansinnigt rolig, monstruös kvinna. 

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/charleys-tant-intiman-genrep.html

THE WIZ, Viktor Rydbergs Gymnasium, Maxin, föreställning nr 3 17/1 2016

Jag har sett THE WIZ, med Viktor Rydbergs Gymnasium, på Maxin:

Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro, brukar dessa musikalelevuppspel överraska, många gånger tack vare intelligenta och nyskapande tolkningar. Här är Dorothy en ganska bortskämd tonåring, vars enda dröm är att bli känd. Inte för något särskilt, som sång eller dans eller intelligens, utan bara känd, något som faktiskt är ett ganska aktuellt problem. En kompis till mej som arbetar på ett ställe där man anställde ungdomar, tillfälligt, över sommaren, säger att det var som om vissa ungdomar förväntade sej applåder bara för att dom dök upp på jobbet över huvud taget.

Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/the-wiz-viktor-rydbergs-gymnasium-maxin.html

LIVLÄKARENS BESÖK, Kulturhuset Stadsteatern, föreställning nr 2 10/01 2016

Jag har sett LIVLÄKARENS BESÖK, på Kulturhuset Stadsteatern: 

"”Nu går ljuset ner,” säger kvinnan bredvid mej.

Folk kommer in på scenen. 

”Nu börjar det, nu kommer dom…”

En av dom är kung.

”Det där är kungen…”

Jag vänder mej till kvinnnan:

”Du tänker inte hålla på och prata hela föreställningen, va?”

Det tänkte hon inte."

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/livlakarens-besok-kulturhuset.html

LOLA BLAU, Kulturhuset Stadsteatern, föreställning nummer 1, 8/1 2016

Jag har sett LOLA BLAU på Kulturhuset Stadsteatern: 

Ett står klart och lysande: Sara Jangfeldt är fenomenastisk. Jag vet inte när jag såg en sån imponerande prestation senast. Och absolut inte när jag såg det i ett musikalsammanhang. Det är ingen dålig pjäs, men hon gör den till ett litet mästerverk. Hon överskrider verkets murar, expanderar, blåser ut begränsningarna, lyfter upp det, förvandlar det, ger det en värdighet och något utöver det vanliga. Och det är inte det att hon kommer in och briljerar, lutar sej tillbaka mot en fascinerande persona och liksom ställer sej utanför föreställningen och glänser; hon är Lola, hon är där, mitt i, med hink och högaffel, redo att mocka upp och skyffla skit. Här lirar man i en helt annan division, där man sen länge passerat det rena hantverket, och börjat experimentera med scenisk konst. 

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/lola-blau-kulturhuset-stadsteatern.html

NYÅRSKONSERT I ENGELBREKTSKYRKAN, BEETHOVENS 9:a, föreställning 149, 31/12 2015

Jag har sett NYÅRSKONSERT I ENGELBREKTSKYRKAN, BEETHOVENS 9:a: 

"Det här med att bara lyssna är både lätt och ganska svårt. Det är lätt på så sätt att man verkligen bara behöver lyssna: Slappna av, ge efter, sluta tänka. Det är svårt, av precis samma anledning. Man måste liksom vara där. I en pjäs, eller dans, i en opera, eller musikal, finns det något visuellt att följa, ofta en slags handling att koncentrera på, något som drar in dej, som håller kvar dej. När det gäller musik, speciellt om det inte finns någon sång, måste du bara vara där."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/nyarskonsert-i-engelbrektskyrkan.html

Luciano Rosso / playback 1 / todos me miran

I have an absolute obsession with this guy. His name is Luciano Ross, and I just found his youtube-channel.

INSNÖAD - EN TROGEN KÖRS BEKÄNNELSE, på Klara Soppteater, Kulturhuset Stadsteatern, föreställning 148 30/12 2015

Jag har sett INSNÖAD - EN TROGEN KÖRS BEKÄNNELSE, på Klara Soppteater:

Vi står precis innanför dörrarna till Klara Soppteater, jag och min kompis Patti-Li Leuk, och vi har precis sprungit ihop med Esterton Calufs, som också är här för att se lunchteater. Han väntar på en kompis, en gammal room-mate, som inte varit i den här salongen innan, och Esterton är lite rädd att han inte ska hitta hit. För att komplicera det hela har hans pojkvän, Ricky DeSlit, fått med sej både sin och Estertons telefon när han gick till jobbet. 

Vi lämnar honom, vankandes i snömodden på Drottninggatan, och går in och sätter oss. Det är blomkålssoppa, och det är en dag kvar till nyårsafton. 

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/insnoad-en-trogen-kors-bekannelse-pa.html

TUSEN OCH EN NATT, Boulevardteatern teaterskola, föreställning 147 21/12 2015.

Jag har sett TUSEN OCH EN NATT, med Boulevardteatern teaterskola:

"Vad sjutton sätter man upp när man har en klass med elva kvinnor och en man? Hur man än gör, så kommer det faktum att man bara har en kille att hamna i centrum. Han kommer liksom att stå ut, på ett ganska orättvist och obalanserat sätt, både för honom och för de andra."

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/tusen-och-en-natt-boulevardteatern.html

EN UPPSTOPPAD HUND, Kulturhuset Stadsteatern, föreställning 146 15/12 2015.

Jag har sett EN UPPSTOPPAD HUND, på Kulturhuset Stadsteatern: 

Jag har två absoluta favoritpjäser: ARCADIA, av Tom Stoppard, och EN UPPSTOPPAD HUND, av Staffan Göthe. Det finns massor av andra pjäser jag tycker om, men dom här två, för mej, är speciella. Jag vet inte varför. Det är lite som när man går på ett galleri, eller museum, och bara stannar till framför en målning, eller fotografi. Nånting talar till mej. Jag är inte säker på att jag vill veta vad, men jag tror att det har med Liv och Tid att göra. 

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/en-uppstoppad-hund-kulturhuset.html

CLUB CORNER och STALIN THE MUSICAL, ett showcase, Kulturhuset Stadsteatern. 14/12 2015 föreställning 145

Jag har sett CLUB CORNER och STALIN THE MUSICAL, ett showcase, Kulturhuset Stadsteatern:

Jag var lite irriterad redan när jag kom till teatern. Mest på mej själv, faktiskt. Varför kunde jag inte lära mej att hålla truten, och bara låta saker passera, bara tänka: sådär tycker hanellerhon, jag håller inte med, men det är inget jag behöver gapa ut. Jag kan le lite inombords, åt den idiotiska åsikten, det räcker. Jag behöver inte basunera ut vad jag tycker. 

Men det är något med det där, när vänner har en åsikt som jag inte håller med om, som gör det svårt för mej att vara tyst. Det känns som om jag är falsk om jag inte opponerar mej, som om min tystnad är ett sätt att inte bry mej, inte engagera mej. Som om jag är en dålig vän.

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/club-corner-och-stalin-musical-ett.html

PRINSESSAN PÅ ÄRTEN, med POFF! på Fanfaren i Farsta, föreställning 144 13/12 2015

Jag har sett PRINSESSAN PÅ ÄRTEN, med POFF! på Fanfaren i Farsta: 

Minns du hur det var att brinna för något? Att vara passionerat intresserad av en enda sak, när det fanns något som var det första du tänkte på när du steg upp, och det sista du tänkte på innan du somnade, och sen drömde om, på natten? 

Jag vågar säga att personerna bakom den här produktionen verkligen måste brinna, för annars vet jag inte hur någon skulle orka. Eller hur många musikaler har du sett där den kvinnliga huvudrollen också står för koreografi, scenografi, översättning och kostym, eller där den kvinnliga birollen också har regisserat, översatt, och assisterat koreografen? 

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/01/prinsessan-pa-arten-med-poff-pa.html