Jag har sett PAPPAN, på Kulturhuset Stadsteatern:
"Hon gråter. Eller: har gråtit. Nu, när föreställningen är över torkar hon tårarna, lite så där skyndsamt och skyggt. Jag har inte märkt något under föreställningen, inte hört något snyftande eller så, så det måste ha varit tysta tårar.
Själv sitter jag med ett stort leende på läpparna. "
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/04/pappan-kulturhuset-stadsteatern.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HOW I’M USING AI TO BECOME A GENIUS IN 2026: THE 50 CATEGORY CHALLENGE
CAN AN ARTIFICIAL INTELLIGENCE ACTUALLY TURN YOU INTO A RENAISSANCE MAN BY DECEMBER? 🧠 Welcome to the first day of the rest of your life. ...
-
You see, this is the kind of soup that isn’t in a hurry. It lingers, deepens, waits for you to come back. The Italians call it *ribollita*, ...
-
Jag har sett YOUNG FRANKENSTEIN på Garrick Theatre, i London: Om nånsin en ensemble sliter hårt, är det här: alla på scenen är fenomena...
-
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar