Jag har sett PAPPAN, på Kulturhuset Stadsteatern:
"Hon gråter. Eller: har gråtit. Nu, när föreställningen är över torkar hon tårarna, lite så där skyndsamt och skyggt. Jag har inte märkt något under föreställningen, inte hört något snyftande eller så, så det måste ha varit tysta tårar.
Själv sitter jag med ett stort leende på läpparna. "
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/04/pappan-kulturhuset-stadsteatern.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HOW I GOT NO WINE BUT GREAT LAUGHS
COULD A BOTTLE OF WINE AND A WELL-TIMED SCARE BE THE SECRET TO THEATRICAL GENIUS? 🍷 Welcome to the magnificent madness of a two-show Sat...
-
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...
-
You see, this is the kind of soup that isn’t in a hurry. It lingers, deepens, waits for you to come back. The Italians call it *ribollita*, ...
-
Follow me on instagram https://www.instagram.com/joakim_clif... or Tiktok https://www.tiktok.com/@joakimclifton... for more. We started ...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar