Det är fri sittning, så jag bufflar mej fram till andra bänkraden, i mitten, och lämnar Malvolio långt bakom mej. Han hittar mej tids nog. Det är en talang jag har, förresten, det här att smita förbi, knappa in, ta mej fram och slinka emellan, utan att knuffas. Vissa kan sjunga: jag tar mej fram i ett folkhav som en ninja, smidig och ljudlös.
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/06/a-comedy-story-med-stockholms.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar