Det är en finstämd, välspelade föreställning om människor som du och jag. Inga stora, dramatiska utbrott, inga vulkanhetsiga känslor. Bara ett långsamt, obönhörligt förfall.
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/04/jag-heter-bente-kamraterna.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar