onsdag 31 maj 2017

DREAMGIRLS, Savoy Theatre, föreställning 25, 12/4 2017

Jag har sett DREAMGIRLS på Savoy Theatre i London: 



Vissa bögar lär sej, med tiden, vad som är bögigt. I alla fall var det så i min generation. Vissa kom ut utan att ha en aning, dom var som vilka grabbar som helst. Och så fanns det såna som jag. 
Jag var lite av en bögstereotyp redan ifrån början.

Vad jag vill säga med det, är att den första låten jag spelade in från radion, på min splitternya kassettbandspelare, var I Will Survive. 





fredag 26 maj 2017

AN AMERICAN IN PARIS, Dominion Theatre, Matiné, föreställning 24, 12/4 2017

Jag har sett AN AMERICAN IN PARIS, på Dominion Theatre, i London: 


"Givetvis har jag sett filmen. Tror jag. Eller? Kanske är det bara så att jag har sett vissa klipp på youtube och i andra sammanhang, för när det börjar är handlingen mej totalt obekant. Jag minns Gene Kelly i ett par vita tajta byxor, och en gudomlig putrumpa i en Toulouse-Lautrecisk drömsekvens, men inte mycket mer."





fredag 19 maj 2017

THE COMEDY ABOUT A BANK ROBBERY, The Criterion Theatre, London, föreställning 23, 11/4 2017

Jag har sett THE COMEDY ABOUT A BANK ROBBERY på The Criterion Theatre, i London:


På ett plan är det som om StDHs mimlinje som bestämt sej för att sceniskt framföra ett filmmanus av typen Oceans Eleven: det finns en massa suveräna infall, berättargrepp och visuellt unika och inspirerade scener: men på ett annat plan är det som om någon inte litade på, eller gillade, resultatet, som tänkte att vi är ju en grupp som står vid sidan om, som pekar finger, kommenterar och förlöjligar, vi kan inte släppa fram något utan att driva med det.
Så resultatet blir ett varken eller. Jag önskar att dom inte hade gått fullt så långt. 



onsdag 17 maj 2017

THE LIFE, Southwark Playhouse, föreställning 22, 11/4 2017

Jag har sett THE LIFE på Southwark Playhouse, föreställning 22, 11/4 2017:


Vad jag absolut älskar med den här musikalen, är att den säger att vi måste respektera varandras livsval. De kanske inte är det bästa, smartaste valen, men alla har rätten att göra dom. Och givetvis pratar jag inte om prostitution nu, inte bara om prostitution, i alla fall. Att erkänna att det du gör är ett eget val ger dej makt, makten att välja. Att skylla dina val på någon annan är att erkänna sej maktlös.

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/05/the-life-southwark-playhouse.html

torsdag 4 maj 2017

CATS Star Tyler Hanes Dances Through His Broadway Resume

PRIVATE LIVES, Polar Eclipse Theatre, gästspel på Playhouse Teater, föreställning nr 21, 10/4 2017.

Jag har sett PRIVATE LIVES, ett gästspel av Polar Eclipse Theatre på Teater Playhouse:


För att vara en person som gnäller ganska mycket på att man i Stockholm aldrig sätter upp Joe Orton, Tennessee Williams, Alan Bennett eller Noel Coward, så måste jag erkänna att jag är ganska nonchalant när nån nu äntligen sätter upp något av någon jag vill se. Jag höll nästan på att missa den här uppsättningen, och det var inte för att jag var omedveten om att den var på gång: jag hade bara tankarna någon annanstans.

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/05/private-lives-polar-eclipse-theatre.html

onsdag 3 maj 2017

DRÖMMEN OM SVANSJÖN, Genrep, Kungliga Operan föreställning nr 20, 6/4 2017

Jag har sett DRÖMMEN SOM SVANSJÖN, ett genrep, på Kunliga Operan: 


Svansjön måste vara för koreografer vad Hamlet är för regissörer. Jag menar, det verkar som var och en måste få göra sin version. Och jag förstår det. Eller, både och, egentligen, om man nu ska prata om dansverket. Musiken är fantastisk. Historien är lite… vankig. En prins som blir förälskad i en sjöfågel?

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/05/drommen-om-svansjon-genrep-kungliga.html

måndag 1 maj 2017

SVARTA REVOLUTIONÄRER FALLER INTE FRÅN MÅNEN - FRITT EFTER ASSATA SHAKUR, Teater Tribunalen, föreställning nr 19, 5/4 2017

Jag har sett SVARTA REVOLUTIONÄRER FALLER INTE FRÅN MÅNEN - FRITT EFTER ASSATA SHAKUR på Teater Tribunalen:


Jag är lite trött på att man använder situationen i USA, då och nu, som en slags global sanning. Att påstå att samma sak som händer där händer överallt. Man gör en slags amerikansk generalisering av vårt land, och av alla människor som bor här. Det blir liksom där man bestämmer hur frågor kring hudfärg ska behandlas, och vi andra, vita och svarta svenskar, har bara att rätta oss. 

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/05/svarta-revolutionarer-faller-inte-fran.html

**What if… I Took the Subway?**

Throwback to January 6, 2024—the oldest photo on my phone! It’s a selfie of me sitting on the subway 🚇📸. Judging by the timestamp (10:00 A...