Jag har sett STEPHEN SONDHEIM REDOVISNING SMU ÅK 3:
Jag gillar förundran på scenen. Jag gillar när karaktären - i sång eller tal - inte har kommit fram till ett svar, utan liksom resonerar sej fram, ställer sej frågor, ändrar inställning, förändras, under sångens gång. Det är inte så intressant om en bank-kassörska utanför scenen har kommit fram till att hon är förälskad i säkerhetsvakten, och liksom bara kommer in och förkunnar det.
Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.com/2018/10/stephen-sondheim-redovisning-smu-ak-3.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HOW I GOT NO WINE BUT GREAT LAUGHS
COULD A BOTTLE OF WINE AND A WELL-TIMED SCARE BE THE SECRET TO THEATRICAL GENIUS? 🍷 Welcome to the magnificent madness of a two-show Sat...
-
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...
-
Have you ever calculated the cost per wear of your clothes — and found that life itself became a runway? In this video, you’ll follow me th...
-
Follow me on instagram https://www.instagram.com/joakim_clif... or Tiktok https://www.tiktok.com/@joakimclifton... for more. We started ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar