Jag har sett TRE MÄN I EN BÅT med Kullehusteatern på Hallwylska Palatset.
"Och att se Thomas Eriksson spela teater är lite som att se en lindansare balansera högt däruppe. Precis när man tror att han ska dratta dit, spela över, gå ifrån historien för att kamma hem några enkla skratt, rätar han upp sej, skärper till sej och fortsätter sin akt. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande: han är som en hybrid av en stå up-komiker, eller värsta sortens fars-clown och en seriös aktör. Han är ofta ute på tunn is, men klarar sej alltid torrskodd. Aldrig någonsin känns det som om målet bara är ett skratt, även om det alltid är resultatet. Det är som om han tillåter oss att skratta åt honom, samtidigt som han koncentrerar sej på att framföra pjäsen. "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/06/tre-man-i-en-bat-av-jerome-k-jerome-med.html
söndag 29 juni 2014
TRE MÄN I EN BÅT av Jerome K. Jerome, med Kullehusteatern, Regi Anita Ekström, dramatisering Linda Kulle, Producent Linda Kulle och Predrag Simicevic Kostym Annely Persson, Mask och Peruk Julia Megarelli Ringqvist, Fotot och Layout: Predrag Simicevic, press Linda Kulle, Förlag Kulle-Förlag, Prodution Kullehusteatern, med Anne Kulle, Thomas Eriksson och Ulf Drakenberg, på Hallwylska Palatset, 27/6, Föreställning 132 2014.
lördag 28 juni 2014
OPERA FUN - AMONG THE HEROIC DEEDS AND PANGS OF LOVE, with Madeleine Barringer, Sarah Silvmark and Karin Haglund, under the oak tree, with the Park Theatre, performing 131 June 27th 2014
I've been to an opera for childen, in Stockholm, Sweden:
"It wasn’t until I sat myself down and began to slurp soup in the Seyhmus Vegetarian Restaurant on Varvsgatan in Stockholm that I stopped humming Non più andrai, farfallone amoroso, from The Marriage of Figaro. It's hard to hum and slurp soup simultaneously. It had been our farewell song, and we had sung it, sing-a-long-style, at the ending of the show. Not with the Italian text, of course, most of us had not even started school."
Sounds interesting? Here's the rest:
http://onceaweekatleast.blogspot.se/2014/06/opera-fun-among-heroic-deeds-and-pangs.html
"It wasn’t until I sat myself down and began to slurp soup in the Seyhmus Vegetarian Restaurant on Varvsgatan in Stockholm that I stopped humming Non più andrai, farfallone amoroso, from The Marriage of Figaro. It's hard to hum and slurp soup simultaneously. It had been our farewell song, and we had sung it, sing-a-long-style, at the ending of the show. Not with the Italian text, of course, most of us had not even started school."
Sounds interesting? Here's the rest:
http://onceaweekatleast.blogspot.se/2014/06/opera-fun-among-heroic-deeds-and-pangs.html
OPERAKUL - BLAND HJÄLTEDÅD OCH KÄRLEKSKVAL, med Madeleine Barringer, Sara Silvmark och Karin Haglund, under eken, Parkteatern, föreställning 131 2014
Jag har varit och sett OPERAKUL - BLAND HJÄLTEDÅD OCH KÄRLEKSKVAL med Parkteatern, Under Eken i Galärparken på Djurgården.
"Det här en mycket bra föreställning för att introducera ungar både till teater i allmänhet och till opera i synnerhet. Artisterna är lättillgängliga och ställer ofta direkta frågor till den unga publiken, och dom tar in, och anpassar sej efter svaren. Om jag var liten hade jag älskat det här. Och som vuxen tycker jag det är mycket underhållande."
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/06/operakul-bland-hjaltedad-och.html
"Det här en mycket bra föreställning för att introducera ungar både till teater i allmänhet och till opera i synnerhet. Artisterna är lättillgängliga och ställer ofta direkta frågor till den unga publiken, och dom tar in, och anpassar sej efter svaren. Om jag var liten hade jag älskat det här. Och som vuxen tycker jag det är mycket underhållande."
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/06/operakul-bland-hjaltedad-och.html
torsdag 26 juni 2014
Once a week, at least...: NEVER-ENDING NIGHT, Scandinavian Dancers, Silja Se...
Once a week, at least...: NEVER-ENDING NIGHT, Scandinavian Dancers, Silja Se...: Me and my buddy Achromotrichia has taken a little trip to Helsinki with the newly renovated and remodeled Silja Serenade , a ship that...
onsdag 25 juni 2014
Once a week, at least...: OLIVER TWIST, By Charles Dickens, Director & drama...
Once a week, at least...: OLIVER TWIST, By Charles Dickens, Director & drama...: It started not so promising. Somewhere between the Globen , a big round arena, and Enskede, an old suburb to Stockholm, Achromotrichias r...
tisdag 24 juni 2014
Once a week, at least...: LEGALLY BLONDE by Heather Hach, Laurene O'keefe an...
Once a week, at least...: LEGALLY BLONDE by Heather Hach, Laurene O'keefe an...: This is why I go and see theater: every now and then you get to see a show that totally floors you. I got floored by ”I'm Calling My ...
ESPRIT! Director Philip Zandén, Deputy director Nataniel Oigaard Nelson, Musical director Maria Lindal, theater Sofi Lerström, Producer Tover Asplind, Stage manager Matt Boman, Stage manager Christer Nilsson, Lighting designer Tobia Hallgren, Lighting Master Arne Åkerström, Props Bjorn Kronsell, Mask and Wig, Rebekah Anderson, Nina Lagnefelt, Anne-Charlotte Reinhold, dressers Birgitta Engberg, Illustration Maurice Mechan, Violin In Maria Lindal, Eva Lindal, Anna Ivanova Sundin, Andres Åkered, Violin II Marit Bergman Sandklef, Stefan Lindvall, Rebecka Karlsson, Juliana Shapiro, Viola Joel Sundin Olof Anderson, Cello Magdalena Mårding, Eva-Maria Thur, bass Danijel Petrovic, Flute Asa Karl Berg, Oboe Kennet Bohman, Per Bengtson, clarinet Tomas Agnas, Jan-Erik Alm, Bassoon Mats Kling Fors, Linda Forster, Horn Heléne Sikdal, Thomas Lindgren , Accordion Anita Agnas, With Loa Falkman and Sofie Asplund, LOA ON DROTTNINGHOLM, Performance 128 2014
ESPRIT! with Loa Falkman, at Drottningholm Palace Theatre:
"The girl in the white empire dress rush up the stairs and to our bench, leans forward and whispers:
"I'm sorry, but is not allowed to take photos in here ..."
She was fast. I had only managed to take two photos and one of them a completely useless selfie, where I'm too close to the screen and Achromotrichia is so dark that he disappears in the direct light from the stage.
There is a flash somewhere behind her, and she turns round: A little further away is a woman taking pictures of the ceiling. She rushes over, fast as greased lightning from the early 1800s. "
Sounds interesting? Here's the rest:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
HOW I GOT NO WINE BUT GREAT LAUGHS
COULD A BOTTLE OF WINE AND A WELL-TIMED SCARE BE THE SECRET TO THEATRICAL GENIUS? 🍷 Welcome to the magnificent madness of a two-show Sat...
-
🎭 Welcome to a day of high drama, tight tailoring, and the absolute magic of a theatrical "put-in." If you have ever felt the ru...
-
You see, this is the kind of soup that isn’t in a hurry. It lingers, deepens, waits for you to come back. The Italians call it *ribollita*, ...
-
Follow me on instagram https://www.instagram.com/joakim_clif... or Tiktok https://www.tiktok.com/@joakimclifton... for more. We started ...