Jag har sett MASKERADBALEN, med Scensångarna, på Teater Alma:
"Kommer du ihåg hur det var när man var liten, när man skulle på kalas, och mamma satte på en finkläder med varningen att man inte fick smutsa ner dom, och hur allting liksom stramade, var obekvämt, kliade och man kände sej liksom en pappersdocka, påbylsad, uppklädd, utklädd? Jag känner det fortfarande så de då gånger jag får på mej en kostym: stärkt, bepansrad, munderad.
Det är lite så här: alla känns lite utklädda. "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/04/maskeradbalen-scensangarna-pa-teater.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
CAN A SINGLE SWEATER CHANGE YOUR ENTIRE DESTINY? 🧥
Today, I am taking you behind the velvet curtain of a life lived with absolute intention, from the high-drama stages of Dramaten to the int...
-
You see, this is the kind of soup that isn’t in a hurry. It lingers, deepens, waits for you to come back. The Italians call it *ribollita*, ...
-
Jag har sett YOUNG FRANKENSTEIN på Garrick Theatre, i London: Om nånsin en ensemble sliter hårt, är det här: alla på scenen är fenomena...
-
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar