Jag tror att smilbanden - hos mej i alla fall - sitter fästa bak i nacken, för jag efter föreställningen har jag träningsvärk under bakhuvudet, och jag önskar att man hade gjort en trekamerainspelning av föreställningen, för jag är medveten om en himla massa underbart som knappt hann sjunka in, eftersom det hela tiden kom något nytt. Det här är något som borde sättas upp igen, att ses av fler.
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/06/sagor-om-karlek-arsta-teater.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar