Jag är van att vara en fiende, en av dom andra, i många av sammanhangen där jag rör mej. Som man uppfattas jag ofta som en av motståndarna, en av förtryckarna, en av de andra. Och som vit och rakad förutsätts nästan mina sympatier. Som medelålders, grå och medioker är jag ett annat hot: det där som ingen vill bli. Den där som kanske borde hålla sej hemma. Som inte ska drälla runt i en cool källarlokal och tro att han fattar något.
Jag känner blickarna i ryggen.
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/09/pms-res-en-staty-pa-bonden-bar.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar