Jag har sett CELUI QUI TOMBE, med Compagnie Yoann Bourgeois, på Dansens Hus:
"Jag hinner tänka en himla massa, när parkettgolvet vippar, och det blir svårare och svårare att hålla balansen: Om hur vi liksom, sen flera år tillbaka, har funnit oss i att långsamt få det sämre, utan att protestera. Hur det naggas och nafsas. Snaran har dragits åt, sakta, och vi har liksom inte märkt att det har blivit svårare och svårare att andas. "
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/02/celui-qui-tombe-med-compagnie-yoann.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
What if Stretching Were a Performance?
📸 The oldest photo on my iPhone was taken on **November 25, 2023**, backstage stage left at the theater. It features the talented actor **M...
-
In this episode I and Ulf visit Sjöstaden Skybar, a restaurant on the 28th floor in a newly completed building. Follow me on instagram htt...
-
In the hallowed corridors of understudy life, where the spotlight often eludes, this photo stands testament. Behold the oldest treasure in...
-
Ingredients 2 1/2 dl 3 tbsp liquid from chickpeas 1/2 tsp white wine vinegar 1 tsp Dijon mustard 1/2 tsp salt 1/2 tsp black pepper 2 dl ne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar