"Det börjar i ett högt tempo, och blir bara mer intensivt. Berättandet är hypereffektivt, och stilen, både på föreställningen och musiken, skulle jag nog kalla Latin Street, med rap. Och salsa. Och merengue.
Och jag tror att jag aldrig har känt mej så tråkigt stel och svensk. Allting svänger, pulserar, dunkar och pumpar, och jag försöker hänga med, men jag känner mej som en sån där pinsam förälder som försöker dansa med sina tonårsbarn. Det är en rytm som förtrollar, och förbryllar. "
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2016/05/in-heights-kings-cross-theatre-london.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar