”Ursäkta,” sa jag till mannen som precis slagit sej ner framför oss, och log så brett jag kunde, för att han inte skulle ta illa upp, ”dom här platserna är uppmärkta för rullstolar…”
Han kastade en trött blick över axeln:
”Jag vet. Jag flyttar mej om det kommer någon.”
I princip har jag inget emot folk i allmänhet, men ibland önskar jag att jag hade haft en hammare i ryggsäcken.
Vem faan trodde han att han var?
Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/08/dansk-danseteater-parkteatern-i.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar