OIDIPUS/ANTIGONE, av Sofokles, genrep, på Dramaten, föreställning 64, 31/10, 2017

Jag har sett OIDIPUS/ANTIGONE, ett genrep, på Dramaten:

Spelstilen är vad jag skulle kalla återhållen. Inga onödiga åtbörder, inget travande fram och tillbaka, ingen spelad naturalism.

Varje rörelse blir betydelsefull, varje riktning, varje ord, blir relevant. Här finns inget futtigt, inget fånigt. Allt är viktigt, allt har värde. Det lilla blir monumentalt.

Som Gwendolen säger i Oscar Wildes THE IMPORTANCE OF BEING ERNEST, vilket sen upprepades av Willy Wonka: 

”The suspense is terrible. I hope it lasts.”

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/11/oidipusantigone-av-sofokles-genrep-pa.html