Det är som om författaren, efter att ha fokuserat på Leila K, har övergett projektet och försöker säga något mer allmänt, men eftersom produktionen bara fått medial uppmärksamhet som pjäsen om Leila K, kan man inte distansera sej från henne. Det är som om författaren drabbats av samma öde som hon påstår att Leila K möttes av: den mediala uppmärksamheten fokuseras på något helt annat än det man vill berätta.
Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.com/2018/11/k-kulturhuset-stadsteatern.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar