What if musicals were the key to time travel?

✨ Me and Majsan, all smiles in front of *FLOWERS FOR MRS. HARRIS*, the best musical I saw in all of 2024 💐🎭. This throwback pic, the oldest on my iPhone, was snapped on December 8th at Wermland Opera in Karlstad, Sweden 🇸🇪. We’d come to see Niklas Riesbeck’s stunning direction—he’s truly one of Sweden’s two greatest musical theatre directors (the other? Markus Virta, of course) 🌟.

Majsan stands to my right, radiant at 60 in her navy jacket and glasses, clutching the floral program 🌸. I’m there in my acid green beanie 🟢, sequin hoodie 💙, graffiti-puffed jacket 🎨, white jeans 🤍, and dark green sneakers 👟—serving accidental street couture 😎.

We’d started the day early—Martin (who took the photo) and I met at Stockholm Central 🚆 and took the train to Karlstad. It was a Sunday, so we stumbled into a church service ⛪ (not my usual vibe 😅) before meeting Majsan at the vegan-friendly spot Zest 🥗. Martin, ever iconic, stripped in the church courtyard to change into jeans he’d just bought 👖😂.

The third image shows the glowing auditorium just before curtain-up 🎟️, with a dreamy cross-stitched scene of Paris—Eiffel Tower and Seine in pastel pink and turquoise 🌆🪡. The story, about a British cleaning lady turned couture icon, fit perfectly among seamstresses and dreams 💭🧵.

This memory means the world to me. A day of friends, trains, fashion, theatre, vegan food, and unfiltered joy 🚴‍♂️💬🌟.

👥 Featuring: Me, Majsan & Martin  

📍 Location: Wermland Opera, Karlstad  

📆 Date: December 8, 2024  

💬 Got a theatre memory that gives you goosebumps? Share it below ⬇️  

#musicaltheatre #theatrelovers #travelmemories #throwbackphoto #livetvärkstad #kulturupplevelse  

#nostalgicmoment #theatreadventures #minnesvärt #minkulturresa #resamedvänner #bästaföreställningen  

SOMETHING ROTTEN, Musikal, Wermland Opera, föreställning 4, 27/1 2019

Jag har sett SOMETHING ROTTEN på Wermland Opera: 

När tåget - kraftigt försenat - rusar hem mot Stockholm, försöker jag smälta detta överdåd av intryck. Minnesbilder fladdrar förbi: 

Jenny Holmgren - som den berusade Portia - i ett på gränsen till showstoppande i sitt klättrande och klängande på en meet and greet hos Shakespeare.

Cecilie Noerfornt Thorgersen, i Din Andraman, ett nummer så efterlängtat att det kändes som om jag inte vågade andas under hela hennes sång. 

En ensemble med så starkt utspel att det kändes som om alla ansåg att de minst hade en stark biroll. 

Och sen, förstås, så är det det där med Hanna Ulvan som den förvuxne Annie…

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.com/2019/02/something-rotten-musikal-wermland-opera.html