Har gjort ett nytt litet inlägg i min kulturblogg.
"Dansarna är plötsligt glada gibbonapor, som svingar sej fram i ett osynligt grenverk. Deras armar känns onaturligt långa, och händerna är som klorna på sengångare. Dom svänger runt, runt, och jag kan nästan se lianer och trädkronor. "
Låter det intressant? Läs mer på
http://jaklakultur.blogspot.se/2014/01/gibbonapor-och-vad-popularmusik-kan.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
CAN A SINGLE SWEATER CHANGE YOUR ENTIRE DESTINY? 🧥
Today, I am taking you behind the velvet curtain of a life lived with absolute intention, from the high-drama stages of Dramaten to the int...
-
You see, this is the kind of soup that isn’t in a hurry. It lingers, deepens, waits for you to come back. The Italians call it *ribollita*, ...
-
Jag har sett YOUNG FRANKENSTEIN på Garrick Theatre, i London: Om nånsin en ensemble sliter hårt, är det här: alla på scenen är fenomena... -
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar