"Ana Stanisics karaktär Olja Wypadkova får mej att skratta så att jag får ont i nacken. Jag antar att det sitter några muskler där som drar och rycker i smilbanden. När hon, under en tillitsövning blir tillsagd att lita på dom andra och bara falla, och faller framåt rakt ner i golvet, istället för bakåt, där dom andra väntar, då sitter jag och smågråter glatt i flera minuter efteråt. Jag slutar, tänker på det som hände, och börjar igen. Slutar, tänker, börjar om igen. "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/03/mota-hosten-tillsammans-stdh-pa-dansens.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar