måndag 31 juli 2017

ANGELS IN AMERICA, PART 2: PERESTROIKA, National Theatre, Live på Bio Rio, föreställning 45, 27/7 2017

Jag har sett ANGELS IN AMERICA, PART 2: PERESTROIKA, Live på Bio Rio, från National Theatre: 


Det blir aldrig som man tänkt sej. 
Jag bara säger. 
Givetvis blir det ibland som man tänk sej,  men dom gångerna är inte dom gånger man ställer sej upp och deklarerar: ”Det blir som man tänkt sej, ibland, hörni, skål!” Eller till och med lite sådär övermodigt: ”Det blir alltid som man tänkt sej, för det mesta, hörni! Hörde jag skål?”

fredag 28 juli 2017

ANGELS IN AMERICA, Part One, MILLENIUM APPROACHES, Live på Bio, föreställning 44, 20/7 2017.

Jag har sett ANGELS IN AMERICA, Part One, MILLENIUM APPROACHES, Live på Bio Rio: 


”De är hoarders, båda två, den ene värre än den andra” viskar jag till en obekant farbror när jag kommer ut från toaletten, innan han går in, men av hans leende kan jag se att han tror att jag skämtar. 
”Vad för ogrundade, illvilliga lögner behöver man vräka ur sej för att bli trodde det här stället?” klagar jag för Ricky när jag sätter mej i soffan. "

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/07/angels-in-america-part-one-millenium.html



torsdag 27 juli 2017

ETT SKAMLÖST FÖRFARANDE, teater7, Vinterviken, föreställning 43, 15/7 2017

Jag har sett ETT SKAMLÖST FÖRFARANDE,  med Teater7 i Vinterviken: 


Den här sommaren verkat det ha vilat en meteorologisk förbannelse över mej. Så fort jag sticker näsan utanför ytterdörren så går solen i moln. Det kan ha varit strålande väder hela förmiddagen, men så fort jag packat en rygga med lite solningsattiraljer och börjar trampa, så kommer nimbustratusmolnen drivande över himlen, som när dom på film drar ett lakan över ett lik. Det är bara att vända och gå in igen.

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/07/ett-skamlost-forfarande-teater7.html

#ettskamlöstförfarande #vinterviken #commediadellarte #utomhusteater #Stockholm #teater7

tisdag 25 juli 2017

DET BLÅSER PÅ MÅNEN, Dramaten, föreställning 42 28/7 2017

Jag har sett DET BLÅSER PÅ MÅNEN, på Dramaten: 


Mormor och morfar bodde högst upp i sitt hotell, i en slags svit. När jag var liten och sov över somnade jag i mormors säng i ett rum, och vaknade i min egen spjälsäng i ett annat rum. Hur gammal kunde jag ha varit? Fyra? Fem? Liten nog att någon av dom orkade lyfta upp mej och lägga mej i min egen säng, när jag somnat. Vem bar bort mej? Var hon tillräckligt stark, eller kom han över och lyfte upp och lade ner mej?

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/07/det-blaser-pa-manen-dramaten.html


måndag 24 juli 2017

ENLEVERINGEN, Kamraterna, Årsta Teater, föreställning 41 19/6 2017.

Jag har sett ENLEVERINGEN, av Kamraterna, på Årsta Teater: 


"Det visar sej att det finns en anledning till att jag sitter hemma och skriver på en blogg medan andra uträttar konstnärliga stordåd. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat komma fram till ett så originellt men samtidigt gediget och grundat sätt att se verket.
Man har kastat bort det turkiska, det exotiska, det konstruerade, det konstgjorda, och istället skapat något rejält genialt, och skrämmande verkligt: 
Handlingen utspelar sej inte i ett land långt borta, utan allt sker ganska nära där du bor, i trädgården till en av villorna i närheten, närmare bestämt några meter under marken: Konstanze har blivit en bunkerbrud."

Låter det intressant? Här är resten:https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/07/enleveringen-kamraterna-arsta-teater.html


tisdag 18 juli 2017

FLAGGAN I TOPP, genrep i Kärrtorp, föreställning 40, 16/6 2016

Jag har sett ett genrep av FLAGGAN I TOPP:


I pausen bjuder man oss, genrepspubliken, på saft och kakor i foajén, och jag och min kompis Lady Lake går och ställer oss utanför teatern, i solen, och smaskar och smuttar, lite tagna. Eller betagna kanske man ska säga. Charmade. Smått förförda och ganska matta. Jag har skrattat så att jag har ont i det där muskelfästet bak i nacken, där jag antar att mungipornas muskler är fästade. 
Lady Lake har fått en ny idol.
”Vem är hon?” frågar hon, nästan lite andäktigt.

”Jeanette Capocci,” svarar jag, för jag vet precis vem hon menar.



måndag 17 juli 2017

PETRA VON KANTS BITTRA TÅRAR, Dramaten, föreställning 39 8/6 2017

Jag har sett PETRA VON KANTS BITTRA TÅRAR, på Dramaten: 


"Jag hade en tjejkompis som en gång påstod att hon inte kunde se hudfärg. Till hennes försvar måste jag säga att hon vid tillfället var ganska berusad, och att hon som nykter var väldigt präktig och mycket politiskt korrekt. 
”Vad menar du?” sa jag. Klockan var över tre på natten, det var i början på nittiotalet, vi hade precis varit på gayhaket Hus1 på Sveavägen och dansat arslet av oss, och nu satt vi och eftersvettades på McDonalds på Sveavägen, käkade pommes och drack milkshake.
”Jag ser inte s-s-skillnad på folk och folk,” sluddrade hon, stolt. ”Jag gör inte det. Jag kan inte göra det.”
Jag hade precis läst Oliver Sacks Mannen som Förväxlade sin Hustru med en Hatt, och trodde först att hon hade någon slags ansiktsblindhet på gång, men jag förstod sen att hon påstod sej vara oförmögen att se skillnad på en vit och en svart person. Hon tyckte nämligen att det var rasism."

torsdag 13 juli 2017

KARMELITSYSTRARNA och THE TURN OF THE SCREW, Stockholm Operastudio, Årsta Teater, föreställning 38 29/5 2017

Jag har sett KARMELITSYSTRARNA och THE TURN OF THE SCREW med Stockholm Operastudio på Årsta Teater:


Efteråt, när vi cyklade hem från Årsta teater, pratade vi om konst. Scenkonst, speciellt. Det låter kanske mer pretentiöst än det var, för varken jag eller min kompis Patti-Li Leuk är några konstvetare eller filosofer, och vi pratade egentligen bara om vad det är som gör vissa föreställningar magiska, medan andra saknar någon som helst förtrollning.

måndag 10 juli 2017

I AND YOU, reading Playhouse Teater, föreställning 37, 15/5 2017

”Tröttnar du aldrig på teater?” frågar folk ibland. 
Det är liksom en negativt formulerat inlägg, ett påstående förklätt till fråga, man säger egentligen ”Du borde tröttna på teater.”
Man frågar inte en maratonlöpare ”Varför ger du inte upp?” man frågar ”Vad får dej att orka fortsätta?” Eller: man borde fråga så i alla fall. 

torsdag 6 juli 2017

INTO THE WOODS, Stockholm musikalartist utbildning årskurs 3, Oscarsteatern, föreställning 36 14/5 2017.

Jag har sett INTO THE WOODS, med SMU, på Oscarsteatern: 



Det finns ett ganska berömt foto av Marlene Dietrich, i en av dom där förefallande genomskinliga paljettklänningarna, knäböjande inför den ryska författarn Konstantin Paustovsky. Hon gör det för att visa sin uppskattning för hans berättelse The Telegram.
Knäböjandet i sej är ett ganska överdrivet infall, men jag förstår henne, jag gör nämligen lite på samma sätt - mentalt - inför regissören Hugo Hansén. 

Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/07/into-woods-stockholm-musikalartist.html

måndag 3 juli 2017

COMEDY ACTS, Stockholm Musikalartist Utbildning årskurs 2, Oscarsteatern, föreställning 35 13/5 2017

Jag har sett COMEDY ACTS med Stockholm Musikalartist Utbildning årskurs 2:


”Vad skönt det var att få se lite show!” deklarerar min kompis Malvolio Morrhår, och plockar upp sin telefon.
”Eller hur!” håller jag med, i samma höga volym, och plockar upp min.
”Och snygga kläder!”
”Eller hur!” 
Det låter lite som om vi blivit anställda att stå här på trottoaren och spotta smicker.
Vi håller upp telefonerna framför oss och börjar fotografera. Några människor som ser vad vi gör, stannar till, plockar fram sina telefoner och börjar fotografera dom också. 
”Och härlig koreografi!” säger han, efter en stund.
”Eller hur!”

Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/07/comedy-acts-stockholm.html

HOW I GOT MY BUGS BUNNY SWEATER #DailyVloggers #VeganLife #BudgetShoppin...

Hey everyone! Join me in today’s funny and entertaining video where I start the day by painting the last of my kitchen cabinets. The excitem...