I pausen bjuder man oss, genrepspubliken, på saft och kakor i foajén, och jag och min kompis Lady Lake går och ställer oss utanför teatern, i solen, och smaskar och smuttar, lite tagna. Eller betagna kanske man ska säga. Charmade. Smått förförda och ganska matta. Jag har skrattat så att jag har ont i det där muskelfästet bak i nacken, där jag antar att mungipornas muskler är fästade.
Lady Lake har fått en ny idol.
”Vem är hon?” frågar hon, nästan lite andäktigt.
”Jeanette Capocci,” svarar jag, för jag vet precis vem hon menar.
Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.se/2017/07/flaggan-i-topp-genrep-i-karrtorp.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar