Men det är känslan, upplevelsen som är lite knepig att förmedla. Det känns både på en gång lyxigt, som om vi var på en modevisning, och underground, som om vi var på någon slags svartklubb. Rök, som av cigaretter, ligger tät, ljus slår från den långa scenens kortsidor, och det mumlas, lite osäkert, förväntansfullt i bänkraderna. Jag blir plötsligt medveten om salongens röda tegelväggar, och tycker att det påminner om ett annat rum, och det tar en stund innan jag inser att det är foajén på Operahögskolan jag tänker på.
Låter det intressant? Här är resten: https://minstengangiveckan.blogspot.com/2018/07/the-fox-seven-deadly-sins-kamraterna.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar