ANNIE PÅ INTIMAN

Annie - JULIETTE GLADER /KIMBERLY RYDBERG Miss Hannigan- JEANETTE CAPOCCI /PERNILLA KARLSSON Mr Warbucks - KRISTIAN STÅHLGREN Grace Farrell - ELIN BEMARK / SARA ENGLUND CAHLING Rooster Hannigan - SIMON B TIBBLIN Lilly - JULIA HENRICSSON CAST 1 Carl/ensemble OSKAR NORGREN Pepper/ensemble MELEAH MYHRBERG July VIVA ÖSTERVALL LYNGBRANT Duffy ERIK KÄLLSÄTER Molle ERIK NORGREN Tessie FABIENNE GLADER CAST 2 Pepper/ensemble ANDREA WAERNQVIST Carl/ensemble OLLE AF KLERCKER Molly MAJA SÖDERSTRÖM, July KIANA BLANCKETE Duffy BENJAMIN ÖSTBERG Tessie BELLA EDBERG, Ensemble: Ludvig Ryman, Emma Karlsson, Hélène Lindahl, Emil Henrohn, Simon Petersson / Andreas Andersson, Emelie Junegren, Oskar Norgren / Olle af Clerker MUSIKER Kapellmästare och Keyboard 1 JONATAN BENGTSSON/MANFRED HULEBO Trumpet, Kontrabas och Keyboard 2 TOBIAS GRENHOLM/GUSTAV THOURSIE Trummor, Cello och Keyboard 3 SIMON LILJEBLAD/EMIL SÖDERTEG Produktion 2ENTERTAIN och STAGE FANTASY PRODUCTION Producent JANNE ANDERSSON och KÅLLE GUNNARSSON Regi KÅLLE GUNNARSSON Regiassistent LUDVIG RYMAN Koreograf DANIEL LARSSON (”Jag kommer nog att trivas här”, ”Tillsammans till slut”, ”Easy Street” med mera) Koreograf EMIL SÖDER (”Slit och släp”, ”Pricken över i`t”, ”Tack skall du ha Herbert Hoover” med mera) Sånginstudering och sångarrangemang ANN ALINDER Kostym CAROLINE ERIKSSON Projektledare JOHANNA KARLSSON och LINDA KARLSSON Marknadsansvarig SANDRA WESTER PR MAGNUS STRÅBERG Dekorbygge LJUS OCH DEKOR Ljud- och ljusdesign GRANSTRÖMS PRODUKTION Ljudtekniker NICLAS GRANSTRÖM och TOBIAS GRANSTRÖM Ljustekniker HANNA EWEMAN Scenchef OLA SÖDERHOLM Foajéchef THERESE ARTURÉN Barnansvariga MALENA WAERNQVIST och JESSICA MYHRBERG Foto manérbild MATS BÄCKER Retusch FRANCO R STUDIO Grafisk design THERESE SANDSTRÖM/YOURDESIGN Foto Porträtt JENS KRISTENSSON Manus THOMAS MEEHAN Musik CHARLES STROUSE Sångtext MARTIN CHARNIN Svensk översättning BEPPE WOLGERS Förlag svensk översättning COLOMBINE TEATERFÖRLAGI ärlighetens namn måste jag säga att jag inte hade förväntat mej att den här föreställningen skulle vara så här bra. Jag menar inte att jag hade hört något negativt om den, men jag har sett flera barnföreställningar, och - i alla fall i Sverige - det finns inte mycket pengar att hämta i barnteater, så man brukar inte pumpar inte in mycket. Men så är det inte här: Man har en orkester där jag förväntat mej inspelad musik, man har många och betydande kostymbyten där jag förväntat mej en slags basgarderob med byten av hattar och rockar för att visa at man nu spelar någon annan. Och SCENOGRAFIN, av LJUS OCH DEKOR, är avancerad och känns påskostad och genomtänkt. Det handlar om barnhemsflickan Annie i depressionens New York, byggd på en tecknad serie från 1924, som terroriseras av den alkoholiserade barnhemsföreståndarinanna Miss Hannigan, och som - något som verkligen känns prekärt sett med dagens ögon - lånas ut för att fira jul med miljardären Daddy Warbucks. Det här är en väldigt bra uppsättning att ta med sej barnen på. Den är inte för otäck, men den blundar inte heller för verkligheten. Jag insåg att jag aldrig hade sett scenföreställningen ANNIE, bara filmen, om och om igen. Och scenversionen är bättre. Man slipper till exempel de fruktansvärda numren "Let's Go to the Movies" och "We Got Annie" (Även om man förlorar underbara "Sign!") och filmen har inte samma tyngd och sammhällskritik som scenmusikalen har. Det tar inte många minuter in i föreställningen innan jag förstår att detta håller hög kvalitet, och börjar känna mej förväntansfull. Regissören, KÅLLE GUNNARSSON, har en vision. Det här är inte musikalen rakt upp och ner, han har en åsikt, en tolkning, ett eget sätt att förklara föreställningen. Den känns modern. Till exempel är personerna mjukare, verkligare. Miss Hannigan, som spelades av JEANETTE CAPOCCI (Hon delar rollen med PERNILLA KARLSSON) har lånat mer av Mumintrollens Misan än av filmens Carol Burnett. WARBUCKS, spelad av KRISTIAN STÅHLGREN, är inte en koleriske gubbe, utan känns mer som en lite nördig techmiljardär. GUNNARSSON har också låtit ensemblen ta plats: LUDVIG RYDMAN, SIMON PETERSSON, EMIL HANROHN OCH OSCAR NORGREN tillåts breda ut sej, ta fokus och locka till skratt på ställen där många inte hade hittat något roligt. LUDVIG RYMAN, som var helt fenomenal i ROSLAGSTEATERNS uppsättning av HANDSKEN ÄR KASTAD, tycks veta exakt när det passar att han ska ta fokus och få oss att skratta, som om han tänkte: "Det är lite tyst i salongen just nu. Jag tror det är dags att jag gör något sensationellt...". OSCAR NORGREN snor också fokus, genom att helt enkelt älska det han gör. Det är ren njutning att se honom njuta. Det känns, när man sitter i salongen, som om man har haft en underbar rep-period, och att man har väldigt roligt när man spelar. #minstengångiveckan #teater #musikal #show #opera #dans #föreställning #drama #komedi #pjäs #tragedi #fars #annie #anniepåintiman #barnföreställning #familjeföreställning 220417

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Minst En Gång I Veckan (@minst_en_gang_i_veckan)