Åter igen går går jag från en föreställning med en ökad kärlek till skådespelare. Jag försöker minnas replikerna från filmen ALL ABOUT EVE:
"Lloyd:
(___) Just when exactly does an actress decide they're her words she's saying and her thoughts she's expressing?
Margo:
Usually at the point when she has to rewrite and rethink them to keep the audience from leaving the theater."
Jag undrar hur ofta en skådespelare känner att den måste "rädda" föreställningen för att manus och regi inte räcker för att publiken ska sitta kvar i sina stolar? Hade det inte varit för att skådespelarna slagit knut på sej själva i ren komik så hade jag troligtvis inte suttit kvar första akten ut. Och jag brukar alltid sitta kvar. Men det här var tortyr. Japp, jag sa det: jag har lovat mej själv att jag ska försöka vara snäll och hellre fria än fälla, eller helt enkelt bara nämna det jag tyckte om.
Men jag kan ju inte bara nämna skådisarna. Eller kan jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
**What if… I Took the Subway?**
Throwback to January 6, 2024—the oldest photo on my phone! It’s a selfie of me sitting on the subway 🚇📸. Judging by the timestamp (10:00 A...
-
In this episode I and Ulf visit Sjöstaden Skybar, a restaurant on the 28th floor in a newly completed building. Follow me on instagram htt...
-
Ingredients 2 1/2 dl 3 tbsp liquid from chickpeas 1/2 tsp white wine vinegar 1 tsp Dijon mustard 1/2 tsp salt 1/2 tsp black pepper 2 dl ne...
-
"For the first time, Karl Lagerfeld, the innovative designed who has ruled the House of Chanel for more than two decades, agreed to tru...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar