Åter igen går går jag från en föreställning med en ökad kärlek till skådespelare. Jag försöker minnas replikerna från filmen ALL ABOUT EVE:
"Lloyd:
(___) Just when exactly does an actress decide they're her words she's saying and her thoughts she's expressing?
Margo:
Usually at the point when she has to rewrite and rethink them to keep the audience from leaving the theater."
Jag undrar hur ofta en skådespelare känner att den måste "rädda" föreställningen för att manus och regi inte räcker för att publiken ska sitta kvar i sina stolar? Hade det inte varit för att skådespelarna slagit knut på sej själva i ren komik så hade jag troligtvis inte suttit kvar första akten ut. Och jag brukar alltid sitta kvar. Men det här var tortyr. Japp, jag sa det: jag har lovat mej själv att jag ska försöka vara snäll och hellre fria än fälla, eller helt enkelt bara nämna det jag tyckte om.
Men jag kan ju inte bara nämna skådisarna. Eller kan jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HOW I GOT MY ”BRING ME THE AXE” MARGARITA CREATED #veganrecipes #lifest...
Good morning, sunshine! 🌞 In today’s hilarious and entertaining video, I kickstart the day with a brunch that’s as quirky as it is deliciou...
-
In the hallowed corridors of understudy life, where the spotlight often eludes, this photo stands testament. Behold the oldest treasure in...
-
In this episode I and Ulf visit Sjöstaden Skybar, a restaurant on the 28th floor in a newly completed building. Follow me on instagram htt...
-
This is the Oldest Photo on my Phone, capturing a special moment backstage. Actress Bea Järås, embodying the character Olga in the Swedish m...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar