Jag har sett DEN FJÄTTRADE PROMETEUS, på Dramaten:
"Och här är det nästan fråga om någon slags magi. Och är det inte dags att vi tar tillbaka ordet förtjusande från plattityderna? Det här är förtjusande. Förtrollande. Det är lite som om det spökade i det gamla elverket.
Scenografin och musiken, det går nästan inte att skilja dom åt, får mej att tänka på en opera av Mozart. Jag tänker på Barocken, och på Rokokon, på den klassiska musiken och på operakonstens födelse. Visst har jag väl läst någonstans att operan uppstod eftersom man under renässansen trodde att grekerna sjungit sina dramer?"
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/10/den-fjattrade-prometeus-pa-dramaten.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
FROM REHEARSALS TO TOO MANY BEERS: A THEATRE LIFE VLOG IN STOCKHOLM 🌈🍻🎭
What happens when rehearsals end, and the night takes you to a gay bar with too many beers? 🍻🌈✨ In today’s vlog, you’ll step into the rh...
-
Jag har sett YOUNG FRANKENSTEIN på Garrick Theatre, i London: Om nånsin en ensemble sliter hårt, är det här: alla på scenen är fenomena...
-
J ag har sett DANCING FORWARD, en repetition på Kungliga Operan: " Minns du den där scenen i Picassos äventyr, där Picasso gjort ...
-
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar