"Och jag har ett och annat att säga om ungar på restaurang, och om föräldrar som verkar tycka att ungar på barnavdelningen på Stadsmissionen har rätt att använda affären som sitt vardagsrum. Nån annan kan ju plocka upp, har dom inte personal till sånt?
Här, på den här föreställningen, hörs inte en unge, inte en skrapning, inte ett gnäll. Eller, kanske, någon gång, hör man en försiktigt viskad fråga, om det är lite läskigt på scenen. Ungarna sitter som surikater, stilla, tysta, observanta. Förtrollade."
Låter det intressant? Här är resten: http://minstengangiveckan.blogspot.se/2015/10/guji-guji-boulevardteatern.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar