ENFANTS, av Boris Charmatz, på Dansens Hus, föreställning 195 29/10 2014

Jag har sett ENFANTS av Boris Charmats, på Dansens Hus

Den jättelika madrassen sätter igång att snurra, som ett löpande band, och liket börjar rulla uppför backen, men lutningen blir för brant, och kroppen välter ner, och börjar rulla uppför igen. Den rullar upp, och välter ner, tumlar, runt, runt, runt. Jag tänker på utförsåkare som förlorat kontrollen, och välter nerför det snöiga berget, livlösa.

Så börjar madrassen skaka, nästan hoppa, och vuxna kommer in, bärande på döda barn. Eller sovande barn. Livlösa barn, i alla fall. Det är en så oroande syn att hjärnan har lite svårt att acceptera det man ser. Gång på gång slinkar mina tankar iväg och vill läsa in att det är dockor, och jag måste göra en medveten ansträngning för att fatta att det verkligen är levande barn som bollas runt uppe på scenen. 

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/enfants-av-boris-charmatz-forestallning.html

PRINSESSAN PÅ ÄRTEN, efter H. C. Andersen, Prinsessan/pigafia Kajsa Linderholm, Drottning Gabriella Repic, Kung Karl-Evert o Prins Karl-Gösta: Johan Rudebeck, Regi Peter Edding, Musik o ljudeffekter: Ivar Edding, Manus/kostym/dekor/producent: Gabriella Repic, Popupteatern på Vocal Devotion, föreställning 194 28/10 2014

Jag har sett PRINSESSAN PÅ ÄRTEN med Popupteatern

Lokalen består av flera lite större rum, och så långa korridorer däremellan. I ett av rummet, under tända rumsstrålkastare upphängda i taket, står en samling guldmålade skärmar i spetsformation. 

”Var är det vi ska vara nånstans?” frågar mej en kvinna. Vi står i dörröppningen. På armen har hon en unge, stor nog att  - om man vilket ihop honom lite - få plats i en sån där väska man får ta ombord på planet och stuva under sin stol. Inte för att jag uppmuntrar sånt beteende. Tjuvåkning är ett brott, och säkert väldigt obekvämt. 

”Jag vet inte,” skämtar jag, för jag tycker att det ju är ganska uppenbart var någonstans det är det ska hända. 

Hon suckar och går vidare, på jakt efter någon ansvarig. Jag tänker att hon och jag nog inte kommer att umgås något vidare i framiden, inte om jag ser henne först. 

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/prinsessan-pa-arten-efter-h-c-andersen.html

DRÖMSTÄLLE, i regi av Pelle Hanneus, med P. Nalle Laanela, Stacey Sacks och Rupesh Tillu, clowner utan gränser på ORIONTEATERN föreställning 193 23/10 2014.

Jag har sett Drömställe med Clowner Utan Gränser på Orionteatern.

Efter föreställningen visar man en film om sin verksamhet som clowner på olika flyktingläger. Vi får se vita tältbyar, nästan som Anakin Skywalkers barndomsby, beigt, vitt, sandigt, torrt. Inga växter, inga färger, förutom här och där på kläderna. Man visar clownerna, omgivna av skrattande barn och vuxna, ute på öppna sandplaner eller inne partystora tält, trollande, skojande, tokroliga och helgalna. 

Man förundras över att publiken fortfarande kan skratta, att dom kan glömma, tills man inser att det är det enda dom kan göra: glömma, skratta, inte tänka då eller sen, bara tänka på nu.

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/dromstalle-i-regi-av-pelle-hanneus-med.html

MYS MED KÄNDIS, av Andreas Boonstra, Regi/bearbetning: Paula Stenström Öhman, Scenografi/kostym: Hanna Cecilia Lindkvist, Ljusdesign: Johan Sundén, Musik: Simon Steensland, Medverkande: Josefin Ankarberg, Anders Berg, Linda Källgren, Oskar Thunberg, Rebecca Westholm, på Moment:Teater, FÖRESTÄLLNING 192 22/10 2014

Jag har sett MYS MED KÄNDIS av Andreas Boonstra på Moment:Teater:

”Vilket jäkla skitprogram, va? Tittar folk verkligen på sånt här?”

Och nån ur sällskapet - vi kan säga att dom är typ fem, det skulle kommit en till, men han fick ingen barnvakt - säger:

”Du, detta är ett av de mest framgångsrika programmen just nu. Varje fredag bänkar sej 9,5 miljoner svenskar framför dumburken och glor.”

”Varför?” säger nån.

”Det här är vad dom vill ha,” svarar nån annan. ”Mys. Trevligheter. Konfliktlöshet.”

Ingen av de förfestande frågade sej varför ett sånt här program kan vara så framgångsrikt, man var för upptagen med att ta avstånd från det, för rädd att man långsamt höll på att förvandlas till något som heter demografi. 

”Faan,” säger Boonstra, ”tänk om det var såhär? Tänk om man skulle skriva en pjäs om det här?”

”Du och dina pjäser…” skrattar en av vännerna, en kille som förut hade drömmar om att bli nåt, trubadur, författare, reaktionär, men som nu sen många år tillbaka jobbade på dagis. Hans rygg började slitas ut av att lyfta så många barn varje dag, men här, i det här gänget, efter dom här ölen, hade han liksom glömt den verkligheten. 

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/mys-med-kandis-av-andreas-boonstra.html

ILLUSIONER, Av Ivan Vyrypaev, Översättning Janina Orlov, Med Sandra Huldt, Simon Reithner, Maja Rung, Freddy Åsblom, Regi Olof Hanson, Rum Johanna Mårtensson, Ljus SUTODA, Kostym Zofi Nilsson, Mask Anna Olofson, Musik Pelle Ossle, föreställning 191 21/10 19:00 2014

Jag har sett ILLUSIONER av Ivan Vyrypaev i regi av Olof Hansson på Teater Galeasen.

"Stängde jag av spisen? 

Vetskapen, säkerheten att plattan står på där hemma, att vattnet har kokat bort, att kikärtorna bränts vid, att plattan är glödande röd, att snart hela huset står i lågor, är så stark att jag är på väg att resa mej ur min stol och hukande försvinna ut ur salongen, för att cykla hem, för att rädda världen från undergång. 

Men jag sitter kvar. Tar ett djupt andetag och sitter kvar.

Visst måste jag väl ha stängt av spisen?"

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/illusioner-av-ivan-vyrypaev.html

CULLBERGBALETTEN: WORKS, Tones & Bones Koreografi Stina Nyberg, Musik, ljuddesign Rebecca Digby Scenbild, ljusdesign Chrisander Brun Med Agnieszka Dlugoszewska, Anand Bolder, Anna Pehrsson, Danliel Sjökvist, Samuel Draper, Vincent Van der Plas. 11th Floor Koreografi, ljusdesign Edouard Lock, Scenografi Claude Goyette, Kostymdesign Ulrika van Gelder, Musik Gavin Bryars, Livemusik framförs av Lisa Eriksson Långbacka (dragspel/kapellmästare), Dan Berglund (bas), Adam Forkelid (piano), Nils Berg (saxofon) Med Adamn Schütt, Alexanrda Campbell, Eszter Czédulás, Eva Mohn, Gesine Moog, Jac Crlsson, Johanna Lindh, Sylvie Gehin Karlsson, Piotr Giro, föreställning 190 20/10 19:00 2014

Jag har sett CULLBERGBALETTEN: WORKS På Dansens Hus.

"Efter paus är det en helt annan grej. Här är det magi, konst, verklighetsflykt, poesi, drama. Estetiken är hämtad ur Film Noir. Fyra musiker sitter längst bak på scenen: Bas, Pinao, saxofon och dragspel. Dom spelar jazz. Den där typen av jazz dom spelar i början av ett Hercule Poirot-avsnitt. Den där typen av jazz som nästan behöver en voice-over. Den där typen av jazz man hör när man ser en filmatisering av en Raymond Chandler-bok. Det där som spelar i bakgrunden när en mansröst plötsligt säger:
”She was a hot blonde in a cold city, looking for a future in a town without a past…”"

Låter det intressant? Här är resten:


http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/cullbergbaletten-works-tones-bones.html

RESIDUAL BITS OF SUNLIGHT, Koreografi Örjan Andersson, Musik Sam Salem, Scenografi och ljus Sutoda, Kostym Nina Sandström, Dramaturg Bodil Persson, Ensembleansv/produktion Ina Sletsjøe, Producerad av Magnus Nordberg, Dansare David Norsworthy, Jimmie Larsson, Paul Lee, Moa Westerlund, Daniel Whiley, föreställning 189 201419/10 2014

Jag har sett RESIDUAL BITS OF SUNLIGHT av Örjan Andersson i Hörsalen på KulSta. 

"Jag tänker på när jag var liten, ung, tonåring. Fascinationen med övergivna platser. När man var ute i skogen och hittade det där övergivna huset. Eller det där fallfärdiga skjulet bakom planket? Man rev ett helt kvarter i köpingen där jag bodde, och vi, några unga, hade en härlig vinter och vår, tills lastbilarna kom och allt slutade som majbrasa nere vid stranden. Jag minns hur vi smög in i de övergivna silosarna vid hamnen. Hur vi plötsligt var ensamma i hela världen, på upptäcksfärd. Jag minns husen dom rev för att ge plats åt Liljeholmskajen. Hur jag och Skäggige Skalman, bara för några år sen, smög runt, kikade in, sakletande."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/residual-bits-of-sunlight-koreografi.html

≈ [UNGEFÄR LIKA MED] av Jonas Hassen Khemiri, Regi Farnaz Arbabi, Scenografi Jenny Kronberg, Kostym Lena Lindgren, Ljus Markus Granqvist, Musik Anna Haglund, Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen, Thérèse Brunnander med Hamadi Khemiri, Christopher Wagelin, Pablo Leiva Wenger, Ardalan Esmaili, Bianca Kronlöf, Marall Nasiri, Föreställning 188 10/10 2014

Jag har sett första publikrepet av ≈ [UNGEFÄR LIKA MED] av Jonas Hasen Khemiri i Regi Farnaz Arbabi:

"Plötsligt har jag slängt mej in i det hela. Jag vänder mej till kvinnan, som jag nu ser inte alls är så gammal som jag först trodde, och antagligen är mer en kompis än en mamma:

”Vaddå, menar du att du hellre sitter här och väntar på att nån som jobbar här ska komma och säga till dej att du ska ta bort den?”

Hon tvekar, lite:

”Ja, det är väl inte hans jobb att säga till mej vad jag ska göra?”

”Du fattar inte av dej själv att ni inte ska sätta upp saker på scenen? Du fattar inte att halva publiken just nu sitter och undrar vad ni är för idioter som ställer upp era muggar på scenen, som om det här vore nåt jävla cafébord?”"

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/ungefar-lika-med-av-jonas-hassen.html

SPINDELKVINNANS KYSS, Av: Manuel Puig, Översättning: Lars Bjurman & Francisco J.Uriz, Regi: Eugenia Gorelik, Scenografi & kostym: Maria Kuzik, Ljus: Jonas Nyström, Mask: Anna Lilja, Medverkande: Özz Nûjen, Francisco Sobrado och Laura Kiehne, Förlag pjäsen: Nordiska ApS-Köpenhamn, Förlag översättning: Colombine, föreställning 187 16/10 19:00 2014

Jag har sett SPINDELKVINNANS KYSS av Manuel Puig på Uppsala Stadsteater:

"Det är som om någon beskriver en fantastisks tavla, på scenen, utan att vi får se den. Eller en melodi, en doft, en smak. I vår fantasi blir det lika underbart som den berättande tycker det är, för vi gör våra egna val. Om man sen ställer fram något som ska föreställa tavlan, spelar musiken, sprayar doften, smakar, då tror jag de flesta i publiken skulle säga: nej, det där stämmer inte. Det där är inte tavlan, melodin, doften, ni har gjort fel, gör om, gör rätt. Det är omöjligt. Fantasin vinner alltid."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/spindelkvinnans-kyss-av-manuel-puig.html

INGEN KAN VARA INGENSTANS, Av: Joel Nordström, Regi: Rebecka Cardoso, Scenografi: Marie Moberg, Ljuddesign och musik: Niclas Lindgren, Kostym: ClaesMikael Svensson, Mask och Peruk: Frida Ullander, Ljusdesign:Johann Fridrik Agustsson, Teaterteknik: Jenni Aho, Henrik Wenne, Producent: ÅsaClara Örn, Med, Etienne Glaser, Eva Stenson, Thérèse Svensson, Röster, Staffan Berg, Lilja Fredrikson, Jeff Lindström, Malou Zilliacus, föreställning 186 15/10 11:45 2014

Jag har sett INGEN KAN VARA INGENSTANS, av Joel Nordström, på STDH.

Jag ser på honom, i mörkret. Han märker att jag tittar på honom, men han fortsätter titta rakt fram, så att jag bara ser honom i profil. Så, långsamt, ler han. Och nickar:

Ja, det är jag.

Jag fnissar till, tyst, mer som en plötslig, rytmisk utandning. 

Verkar det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/ingen-kan-vara-ingenstans-av-joel_17.html

CHARLOTTA RUTH, PUBLIC EREMITE, Av och med Charlotta Ruth, Orginalkompisition och live elektronik Johannes Burström, Teori och "Outside Eye” Clélia Colonna Kostym Sigrid Wurzinger, Scenografi Laura Weiss, Projektioner Dominik Grünbühel, Ljus Gerald Pappenberger, Online-utbyte Lana Hosni, Marion Lucas (Koreografi) and Samuel Hällkvist (Musik), SnickararbetenWalter Ruth, Foto Raul Maia Med stöd av MA7 – Kulturabteilung der Stadt Wien, Konstnärsnämnden, Svenska Ambassaden i Wien, Samproduktion Tanzquartier Wien, Dansens Hus Stockholm, Tack till Dansstationen (Malmö), Pufferfish Kunstverein (Wien), DOCH Stockholm, Christine De Smedt, Johanna Klint, Ulrika Majs, Stephen Rappaport, Alfred Ruth, dansens hus, föreställning185 14/10 2014.

Jag har sett CHARLOTTA RUTH, PUBLIC EREMITE, Av och med Charlotta Ruth på Dansens Hus.

"En kvinna kommer in, klädd i grått. Mysigt grått. Designergrått. Toffelgrått. Fårskinnsgrått. Faktum är att nästan allt på scenen skulle kunna ha köpts på Granit. Hon har en grå ryggsäck, ur vilken det sticker upp en grön vimpel, och hon påminner väldigt mycket om någon. 

Hon är smal, mörkhårig, blek. Kort lugg, hår ner till halva halsen, ungefär. Lite som Maja i snobben, men utan glasögonen. Jag pratar om frisyren, alltså. Väldigt mycket så, faktiskt. Det är nästan som att hon gått in till sin frisör med en utriven bild ur serietidningen och sagt:

”Jag hade tänkt mej nåt sånt här….?”"

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/charlotta-ruth-public-eremite-av-och_16.html

VI SKA VARA VILDBARN NU, Dramatiker: Jerker Beckman, Teaterregi: Anna Schulin-Zeuthen, Scenografi: Nicklas Nilsson, Ljusdesign: Mira Svanberg, Ljuddesign: Siri Jennefelt, Teaterteknik: Anton Andersson, Mask- och perukdesign: Agnes Kenttä, Kostymdesign: Ellen Utterström, Scenkonstproducent: Staffan Berg, Medverkande: Ester Uddén, Henrik Johansson, Nina Rudawski, med STDH, på Uppsala Stadsteater, föreställning 183, 19:30, 13/10 2014.

Jag har sett VI SKA VARA VILDBARN NU, av Jerker Beckman, i regi av Anna Schulin-Zeuthen, med STDH på Uppsala Stadsteater. 

"Kostymerna var inspirerade, och underfundiga, med en häst som var hälften cyklist  och hälften cykel, en hund i kostym som var fastkedjan vid sin portfölj - jag hade gillat om hans koppel varit en slips - och en kråka på styltor, med paraply. 
Det är ganska spännande, och småknattingarna framför oss hoppar mellan sina egna sittplatser och de lite mer trygga platserna i mammas och pappas knä."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/vi-ska-vara-vildbarn-nu-dramatiker.html

LANDET ENSAMHETEN, Dramatiker: Jani Lohikari, Teaterregi: Jesper Berglund, Scenografi: Linn Henriksson Strååt, Ljusdesign: Ronald Hessman, Ljuddesign: Eric Sjögren, Mask- och perukdesign: Sigrid Nathorst-Windahl, Kostymdesign: Maria Peterson, Teaterteknik: Snöret Lindén, Teaterteknik: Heida Ragnarsdottir, Scenkonstproducent: Sara Bergsmark, Medverkande: Peter Hildén, Fanni Noroila och Sonja Kuittinen, STDH på Uppsala Stadsteater, föreställning 183 18:00, 13/10 2014

Jag har sett LANDET ENSAMHETEN, av Jani Lohikari, med STDH på Uppsala Stadstear. 

"”Vänta, vad? Va?”

Dörrarna slår igen. Tåget rullar vidare. Jag står kvar ett tag, inne på Centralstationen, fundersam.

Det ger ens självkänsla en liten knäck när man inser att man har svårt att följa med i handlingen i en barnteaterföreställning."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/landet-ensamheten-dramatiker-jani.html

… OCH SEN DÖR MAN, av Mark Roberts, regi Elisabet Klason, Scenografi Helena Uggla, Ljus Kevin Wyn-Jones, Ljuddesign Deniel Douhan, Kostym Jessica Clyton, Översättning Joachim Siegård, med Thomas Hedengran, Donald Högberg, Pia Oscarsson och Kristina Rådström, på Playhouse Theatre, föreställning 182 8/10 2014

Jag har varit på Playhouse Teater och sett … OCH SEN DÖR MAN, av Mark Roberts, i regi Elisabet Klason.

"Och så är vi tillbaka till Kristina Rådström. Jag vet att jag har sett henne förut, men var? Jag nämnde hennes monolog i slutet, va? Den är, i sej, ett lite mästerverk i skådespeleri, och bara den värd ett besök. Hon har en bekant mun, och gör så bra ifrån sej att jag vill ha lite koll på henne. Inte så att dom andra gör mindre bra ifrån sej, det är bara det att, om en skådespelare ser varje roll som en present, då firar hon julafton."

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/och-sen-dor-man-av-mark-roberts-regi.html

CHICAGO, Manus Fred Ebb, Bob Fosse, Musik John Kander, Sångtexter Fred Ebb, Översättning Calle Norlén, Baserad på pjäsen "Chicago" av Maurine Dallas Watkins, Regi och koreografi Roine Söderlundh, Scenografi Viktor Brattström, Kostym Lars Wallin, Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin, Kapellmästare Maria Kvist, Ljus Palle Palmé, Ljud Oskar Johansson, Mask Katrin Wahlberg, medverkande Roxie Hart Lisa Nilsson,Velma Kelly Sharon Dyall, Velma Kelly 19/10, 30/11 Linda Olsson, Billy Flynn Dan Ekborg, Amos Hart Fredrik Lycke Mama Morton Kajsa Reingardt, Mary Sunshine C. Killik, Fred Casely David Inghamn, Liz Tove Edfeldt, Annie Elin J. Kortesalmi, June Lisette Pagler, Hunyak Elisabet Carlsson, Mona Linda Olsson, Dra-åt-helvete-Kitty Nina Pressing, ommissarie Fogarty, fl roller, Niklas Hjulström, Harry m fl roller, Andreas Vilsmyr Harrison m fl roller, James Lund Jury m fl roller, Patrik Riber Notarie m fl roller, Zain Odelstål, Biträde m fl roller Denny Lekström, Dansare m fl roller Anna Ståhl, Dansare m fl roller Hannah Ohlsson, Dansare m fl roller Anne Marit Tynes, Musiker Maria Kvist, Lina Lövstrand, Ingalill Högman, Peter Fredman, Mimmi Hammar, Christine Carlsson, Patrik Skogh, Elin Andersson, Malin-My Wall, Anna Lund, Barbro Lindkvist, Felisia Westberg, föreställning 181 5/10 2014

Jag har sett Chicago på Kulsta, Kulturhuset Stadsteatern.

"Dom är i den där åldern när man är lite förvirrad, när man hellre minns än tar in något nytt. Dom hade ingen aning om vilka som var med i föreställningen, förutom bröderna Dyall. Japp, du läste rätt: Bröderna Dyall. Inte Sharon Dyall. Inte bara Kalle Dyall. Bröderna Dyall. Dom där två som varit så bra i den där showen, du vet:

”Den om han, Sammy… Kaye, eller vad han heter.”

”Nej, du menar Danny Kaye..”

”Ja, det göra jag. Danny Kaye jr.”

"Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/chicago-manus-fred-ebb-bob-fosse-musik.html

ANDROLOGY - A GUIDED TOUR OF THE MEN’S CLUB, av och med Carl Olof Berg, på Konstnärshuset, föreställning 180, 3/10 2014

Jag har sett ANDROLOGY - A GUIDED TOUR OF THE MEN’S CLUB, av och med Carl Olof Berg

"Och sen fattar jag: det ska inte alls vara coolt. Det ska vara utlämnande, kanske förnedrande och ifrågasättande. Vi ställer in en stol för rectal undersökning i dessa klassiska herr-rum, och föreställer oss vad som kunde ha hänt."

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/andrology-guided-tour-of-mens-club-av.html

CIRKUS CIRKÖR: UNDERART, idé och regi Olle Strandberg, med Christopher Schlunk, Andreas Tengblad, Methinee Wongtrakoon, Alexander Dam, Anna Ahnlund, Iris Pelz, Matias Salmenaho, på dansens hus, föreställning 179 1/10 2014

Jag har sett CIRKUS CIRKÖR: UNDERART av Olle Strandberg på Dansens Hus.

"Skäggige Skalman hamnade på rehab, på Karolinska, tillsammans med en massa andra som livet gett en kraftig smäll. Brutna nackar. Biloyckor. Strokes. Gåträning. Balans. Enkla datorprogram. Små steg. Om hjärnan fick minsta motsvarighet till träningsvärk var det bara att börja om. Små steg. 
”Det var precis sådär,” säger Skäggige Skalman, och menar föreställningen. "

Tycker du att det låter intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/cirkus-cirkor-underart-ide-och-regi.html

BILLY ELLIOT av Elton John och Lee Hall, regi Stephen Daldry, koreografi Peter Darling, Scenografi Ian MacNeil, Kostym Nicky Gillibrand, Ljusdesign Rich Fischer, Ljuddesign Paul Ardeitti, med Elliott Hanna, Anna-Jane Casey, Deka Walmsley, Kevin Wathen, Ruthie Henshall, Chris Grahamson, Ann Emery, Howard Crossley, David Muscat, Barnaby Meredith, Zach Atkinson, Todd Bell, Tomi Fry, Kyllia Cooper, Dayna Dixon, Demi Lee, Craig Armstrong, Paul Basleigh, Claudia Bradley, Spencer Cartwright, Lucinda Collins, Gillian Elisa, Lee Hoy, Ruri James, Chris Jenkins, Charlie Martin, Alan Mehdizadeh, Steve Paget, Ben Redfern, Charlotte Riby, Mark John Richardson, Mike Scott, Phil Snowden, Wendy Somerville, Spencer Stafford, David Stoller, David Bardsley, Carla Arnold, Niamh Ashley, Niamh Bennett, Elise Bugeja, Katie-Mae Collins, Holly Marie Davenport, Macy Dyason, Ella Forman, Zara Redmond Gilhooly, Sophie Green, Imogen Gurney, Esa Halil, Lauren Henson, Lydia Kalian, Brooke Kelly, Imogen Kinglsey Smith, Allanah Martin-Judge, Erin McIver, Emily Miles, Syakira Moeladi, Ellie Munden, Laveda Ogbebor, Georgia Prentice, Natasha Pye, Charlotte Ross-Gower, Sophie Smart, Katie Smith, Jessica Smith, Milan Strachan, Maisy-May Woods-Smeeth, Lewis Fernée, Joseph MacDonald, Billy Marlow, Liam Sargeant, Ryan May-Miller, Casper Meurisse, Frederick Neilson, föreställning 178 28/9 2014

Jag har sett BILLY ELLIOT på Bio Rio, i direktsändnig från Victoria Palace i London:

"Jag kommer inte många steg innan jag träffar på Den Spinkige Producenten och Hans Luftmadrass, som introducerar mej för en Salsainstuktör och en skäggig glad man som har ett namn jag aldrig hört förut, upprepar och omedelbart glömmer. Han talar engelska, och jag vill omedelbart be om ursäkt för de 13%. Jag frågar var han kommer ifrån och han svarar Damaskus, och min hjärna beter sej som när man häller citronsaft på ett ostron, eller vinterbadar: allt drar ihop sej. 

Damaskus, Damaskus, tänker jag, snabbt, är det ens en stad fortfarande? Har den inte bytt namn till något annat som Leningrad nu är Sankt Petersburg? Jomen, givetvis är det en stad fortfarande, varför skulle han ljuga om nånting sånt? Damaskus, Damaskus, Damaskus, jag känner mej som en tävlande i Vem vill bli en miljonär: JAG KAN JU DET HÄR!!!

”We have a famous lespian writer, supposedly lespian, who wrote a book called Till Damaskus…” hör jag mej själv säga."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/billy-elliot-av-elton-john-och-lee-hall.html

FRAGMENT, Art of Spectra, Koreografi, musikkompositör: Peter Svenzon, Ljusdesign: Robert Jadenfelt, Kostym: Donky production, Dansare: Joakim Envik Karlsson, Ulriqa Fernqvist, Zacharias Blad, Grafiskt arbete och video: Peter Svenzon, Josef Atlestam och Joakim Envik Karlsson på Foxhound.se, Affischfoto: Carl Thorborg, föreställning 177 28/9 2014

Jag har sett FRAGMENT på Dansmuseet:

"En vansinnigt stilig ung man fångade min blick en dag. Han hade bar överkropp, långt hår, och något av en ung, skör Jim Morrison över sej. Hans rygg var välvd, huvudet tillbakalutat, hakan hög, och hans yppiga läppar var fuktiga och lätt åtskilda. Hans blick stirrade framåt, som död. Jag var på cykel, och han på affisch, så vi var lite som två skepp som möts i natten. Fragment, hinner jag läsa, och Kulturdirekt. Jag försöker lägga det på minnnet, men glömmer det nästan med en gång. Glömmer till och med att det var något jag skulle minnas. "

Låter det intressant? Här är resten:

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/fragment-art-of-spectra-koreografi.html

ASPLÖVSPULS, Av och med Bianca Cruzeiro, Skådespeleriutbildningen, Samuel Lundin och Amason, föreställning 176 26/9 13:00 2014

Jag har sett ASPLÖVSPULS av och med Bianca Cruzeiro på STDH, 

”Ursäkta att det dröjer, men vi väntar på barnen,” säger kvinna, högt och tydligt. Hon talar till oss, vi som väntar på att få gå in, utanför salen. 

Barnen? tänker jag. Barnen!? Är detta en barnföreställning, eller väntar dom på barn som ska statera i föreställningen? 

Det går en stund, och inget händer. 

”Är det någon från Högelundaskolan här?” ropar så en annan tant. Eller vad det nu var skolan hette. ”Ingen från Högelundaskolan?”

Ingen från Högelundaskolan. 

En kvinna framför mej, som tydligen stod på väntelistan, ger upp, och går. Jag får en känsla av att hon tycker hon är viktigare än någon som ska behöva stå och vänta. Jag är inte vidare viktigt, har all tid i världen, och står kvar. Tid går. Jag tjuvlyssnar på folk som talar, och förundras lite över saker som folk talar om, och plötsligt ropar den Tant nummer ett:

”Barnen är här, barnen är här!!!”

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/asplovspuls-av-och-med-bianca-cruzeiro.html

CONNECTION, PLEASE, av och med Ana Stanišić, Mimskådespeleriutbildningen på STDH, LJUDDESIGN: Axel Fagerberg, Kungliga Musikhögskolan i Stockholmföreställning 175

Jag har sett CONNECTION, PLEASE, av och med Ana Stanišić, Mimskådespeleriutbildningen på STDH

"Det här är en ganska rolig idé. Redan ute i foajén blir vi hämtade av Max, som önskar oss välkomna till den här guidade turen av FM-Cube360™, en maskin som sänder ut all världens mediaflöde. Vi får titta, men vi får inte röra. Det är livsfarligt. Vi släpps in i ett tomt rum. Tomt såhär som på Bob, som står i ett hörn och bidrar med ljudeffekter. Max går runt i rummet, duckar för saker som inte finns, vänder runt hörn som inte syns, vrider på knappar och rattar som bara hon ser. Max och Bob är klädda i Steam Punk-inspirerade kläder, och även om vi inte ser något av den verklighet dom lever i får vi en klar bild av hur den ser ut."

Låter det intressant? Här är resten: 

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/10/connection-please-av-och-med-ana.html