Jag har sett STÖRRE ÄN DU SJÄLV på STDH.
"Det har hänt någonting med mimarna, och det har hänt något med dragkingsen, kvinnorna som spelar män. Kanske var det länge sen det hände, men det känns som om dom plötsligt har blivit hur bra som helst, mimarna och dragkingsen. Från att förut ha varit parodier, schabloner med dildos i byxorna, påmålade mustascher och buffligt sätt, har dom de senaste åren smugit sej in en sofistikering, ett djup, något som tjänar på att en kvinna spelar en man. Något som tillför något av det kvinnliga ögat, en kvinnas sätt att se? Ett djup? En nakenhet?
Och mimarna är mycket långt från Marcel Marceau, gång i motvind och osynliga kuber."
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/09/storre-du-sjalv-av-och-med-katarina.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
WHAT HAPPENS WHEN THE ENTIRE THEATRE FALLS APART BEFORE YOUR VERY EYES? 🎭
WHAT HAPPENS WHEN THE ENTIRE THEATRE FALLS APART BEFORE YOUR VERY EYES? 🎭 Tonight, we are embarking on a journey through the heart of Stock...
-
You see, this is the kind of soup that isn’t in a hurry. It lingers, deepens, waits for you to come back. The Italians call it *ribollita*, ...
-
Jag har sett YOUNG FRANKENSTEIN på Garrick Theatre, i London: Om nånsin en ensemble sliter hårt, är det här: alla på scenen är fenomena...
-
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar