Igår var jag och såg Mittiprickteaterns uppsättning av Staffan Göthes En Natt i Februari.
" Jag vet inte hur gammal jag var när jag skulle rymma. Nån hade verkligen gått över gränsen - jag antar att det var Mamma - och nu skulle jag minsann visa henne! Dom! Allihop! Jag gick bakom Konsum och satte mej i det höga gräset. Ingen kunde hitta mej här. Jag var osynlig. Jag var borta.
Jag vet inte hur länge jag satt där. Länge, kändes det som. Sen gick jag hem, antar jag. Jag minns inte.
Jag undrar hur barn i stan rymmer hemifrån? "
Låter det intressant? Här är resten:
http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/04/en-natt-i-februari-av-staffan-gothe.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HOW I GOT NO WINE BUT GREAT LAUGHS
COULD A BOTTLE OF WINE AND A WELL-TIMED SCARE BE THE SECRET TO THEATRICAL GENIUS? 🍷 Welcome to the magnificent madness of a two-show Sat...
-
Sankta Cecilia, kyrkomusikens (och de blindas) skyddshelgon firades den 22 november årligen i slutet av 1600-talet av Londons musiker med ...
-
Have you ever calculated the cost per wear of your clothes — and found that life itself became a runway? In this video, you’ll follow me th...
-
Follow me on instagram https://www.instagram.com/joakim_clif... or Tiktok https://www.tiktok.com/@joakimclifton... for more. We started ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar